Start Text multilingual

 

 

 

Abschnitte	Rolle(n)	Text DE	SWEDISH
		https://sarastro.doctorsdome.events (klick! Infos zur Oper!)
6218-6523 1. Akt		Libretto von Gottfried Stommel, frei nach Goethes Fragment „Der Zauberflöte zweyter Theil“.
6524-6667 2. Akt		Markierungen:
6668-6926 3. Akt		Grün = Original Goethe-Text
		Gelb = leicht abgewandelt von Stommel
		Ohne Markierung = Stommel
		Kauf ALLES Material, Partitur, Stimmen, Klavierauszug und Libretto: www.Ellenberger.shop
1-0 Ouvertüre
T. 16-35 = 118-137
1-1 Priesterchor | Sarastro	Chor der Priester	Wir wandeln in seligen Tagen	Vi vandrar i välsignade dagar
		und preisen die ewige Macht,	och prisa den eviga makten,
		wir haben mit frommem Behagen	vi har med fromt nöje
		den Freuden der Erde entsagt,	avstod från jordens nöjen,
		doch jährlich senden wir Einen	men varje år skickar vi en
		hinaus in die Lebensschlacht,	ut i livets kamp,
		der soll mit den Traurigen weinen,	Han skall gråta med de sorgsna,
		wie er froh mit den Frohen gelacht!	vad han skrattade glatt med de glada!
	Tamino	Vor unsrer Pforte steht ein Bruder,	En broder står framför vår port,
		zurückgekehrt von seiner Erdenwallfahrt,	återvände från sin jordiska pilgrimsfärd,
		er sendet hier das wohlbekannte Pfand	han skickar hit det välkända löftet
		zum Zeichen dir, dass er noch würdig ist,	som ett tecken för dig att han fortfarande är värdig,
		in unsrer Mitte wieder zu erscheinen.	att återigen uppenbara sig mitt ibland oss.
	Sarastro	Tamino, Dank!	Tamino, tack!
		Klar ist der Talisman,	Talismanen är tydlig,
		und reines Feuer sprühet aus dem Stein.	och rena eldstrålar från stenen.
		Er gäbe trüben Schein,	Det skulle ge ett dystert utseende,
		wär‘ unser Bruder eines Fehls bewusst,	om vår broder var medveten om ett misstag,
		drum geh, und führe ihn heran.	Så gå och ta med honom hit.
		In jedem Jahr bestimmt das Loos,	Varje år avgör lotten
		wer von den Brüdern uns verlässt,	vem som helst av bröderna som lämnar oss,
		um als ein Pilger in die Welt zu ziehn.	att ge sig ut i världen som pilgrim.
		Wir lernen hier in tiefem Schweigen	Vi lär oss här i djup tystnad
		Ins eigene Herz hernieder sehn,	Se ner i ditt eget hjärta,
		wir suchen in stillem Neigen,	vi söker i tyst böjelse,
		der Gottheit Sprache zu verstehn.	att förstå gudomens språk.
		Doch was die Welt in Banden schlägt,	Men det som binder världen,
		und was die kämpfende befreit,	och vad som befriar striden,
		was sie in Lust und Schmerz beweget,	vad som rör dem i njutning och smärta,
		das lehret nicht die Einsamkeit.	det är inte vad ensamhet lär ut.
		Drum wählt die Weisheit, die uns bindet,	Välj därför den visdom som binder oss,
		alljährlich den, der Ihr gefällt,	varje år den du gillar,
		dass er der Erde Leid empfindet	att han känner smärta för jorden
		und schickt ihn indie weite Welt.	och skickar ut honom i den vida världen.
	Pilger	Heil dir, Sarastro! Heil Euch, Brüder!	Hälsning vare med dig, Sarastro! Hälsning vare med dig, bröder!
	Chor der Priester	Heil dir!	Heja dig!
	Sarastro	Du kehrst zurück mit reinem Willen,	Du återvänder med ren vilja,
		wie uns willkommen, bleibe hier!	välkommen, precis som vi!
		Nun muss sich das Geschick erfüllen.	Nu måste ödet uppfyllas.
		Es tauscht ein Anderer mit Dir.	Någon annan byter med dig.
	Chor der Priester	Wir wandeln in seligen Tagen	Vi vandrar i välsignade dagar
		und preisen die ewige Macht,	och prisa den eviga makten,
		wir haben mit frommem Behagen	vi har med fromt nöje
		den Freuden der Erde entsagt,	avstod från jordens nöjen,
		doch jährlich senden wir Einen	men varje år skickar vi en
		hinaus in die Lebensschlacht,	ut i livets kamp,
		der soll mit den Traurigen weinen,	Han skall gråta med de sorgsna,
		wie er froh mit den Frohen gelacht!	vad han skrattade glatt med de glada!
	Sarastro	Mich traf das Loos, ich zaudre nicht,	Ödet har fallit över mig, jag tvekar inte,
		und folg‘ dem Rufe meiner Pflicht.	och följa min plikts kallelse.
	Chor der Priester	Ihn traf das Loos, er folgt dem Rufe der Pflicht.	Ödet har fallit över honom; han följer pliktens kallelse.
	Sarastro	Ich muss in’s Leben nun hinuntersteigen,	Nu måste jag stiga ner i livet,
		in Thaten zu bewähren, was uns eigen.	att bevisa i gärningar vad som är vårt.
		Ja meine Ahnug sagt es klar:	Ja, min idé säger det tydligt:
		„Die Gottheit prüfet in Gefahr.“	"Gudomlighetstesterna i fara."
	Chor der Priester	Sarastro, bleib zurück! Bleib zurück!	Sarastro, håll dig tillbaka! Håll dig tillbaka!
	Sarastro	Nein, Brüder, haltet ein!	Nej, bröder, sluta!
		Die Pflicht gebeut, allein,	Plikten allena befaller,
		sie soll uns heilig sein.	det borde vara heligt för oss.
		Der Feinde Hohn,	Fiendernas hån,
		ihr mächtiges Droh’n	deras mäktiga hot
		zerschlägt das Geschick.	förstör ödet.
		Weh mir, blieb ich zurück.	Ve mig om jag stannade kvar.
	Chor der Priester	Erschallet, dumpfe Klagen,	Genljudande, dova klagosånger,
		nicht herrscht in heiligen Tagen	regerar inte under heliga dagar
		Sarastro’s Götterwort.	Sarastros gudomliga ord.
		In ihren höchsten Pflichten	I sina högsta plikter
		Die Welt zu  unterrichten	Att lära världen
		Zieht er nun fort.	Nu flyttar han därifrån.
	Sarastro	Leb‘  wohl, mein Sohn, lebt wohl, ihr Söhne,	Farväl, min son, farväl, söner,
		bewahrt der Weisheit hohe Schöne,	bevarar visdomens höga skönhet,
		ich gehe nun vom heilig lieben Ort.	Jag lämnar nu denna heliga, älskade plats.
	Tamino	O Vater, geh nicht fort!	O Fader, gå inte bort!
		Hör auf der deinen Wort,	Lyssna till ditt ord,
		es ist um uns geschehn	det har hänt oss
		fehlt uns dein Herrscherwort.	Vi saknar ditt suveräna ord.
	Sarastro	Halt ein, die Pflicht gebeut allein,	Stopp, plikten allena befaller,
		sie soll uns heilig sein.	det borde vara heligt för oss.
		Mir ward bei euch, ihr Brüder	Jag var med er, bröder
		das Leben nur ein Tag.	livet är bara en dag.
		werft euch in Demut nieder,	böja sig ner i ödmjukhet,
		was auch der Gott gebieten mag.	vad Gud än må befalla.
		Lebt wohl, lebt wohl ihr Brüder.	Farväl, farväl, bröder.
1-2 Monostatos | Königin	Monostatos	Erhebet und preiset,	Upphöj och lovpris,
		Gefährten, unser Glück!	Kamrater, vår lycka!
		Wir kommen im Triumphe	Vi kommer i triumf
		Zur Göttin zurück.	Tillbaka till gudinnan.
		Wir wirkten verstohlen,	Vi verkade smygande,
		Wir schlichen hinan;	Vi smög upp;
		Doch was sie uns befohlen,	Men vad de befallde oss,
		ist halb nur getan.	är bara halvfärdigt.
	Chor der Mohren	Erhebet und preiset,	Upphöj och lovpris,
		Gefährten, unser Glück!	Kamrater, vår lycka!
		Wir kommen im Triumphe	Vi kommer i triumf
		Zur Göttin zurück.	Tillbaka till gudinnan.
	Monostatos	O Göttin! die du in den Grüften	O gudinna! vem i gravarna
		Verschlossen mit dir selber wohnest,	Att leva inlåst med sig själv,
		Bald in den höchsten Himmelslüften,	Snart i de högsta himlarna,
		Zum Trutz der stolzen Lichter, thronest,	Till trots mot de stolta ljusen, tronande,
		O höre deinen Freund! höre deinen künftigen Gatten!	Hör din vän! Hör din blivande make!
		Was hindert dich, allgegenwärtige Macht,	Vad hindrar dig, allestädes närvarande kraft,
		Was hält dich ab, o Königin der Nacht!	Vad hindrar dig, o Nattens drottning!
		In diesem Augenblick uns hier zu überschatten.	För att överskugga oss här i detta ögonblick.
	Die Königin	Wer ruft mich an?	Vem ringer mig?
		Wer wagt's mit mir zu sprechen ?	Vem vågar tala till mig?
		Wer diese Stille kühn zu unterbrechen?	Vem vågar bryta denna tystnad?
		Ich höre nichts – so bin ich denn allein!	Jag hör ingenting – så jag är ensam!
		Die Welt verstummt um mich, so soll es sein.	Världen tystnar runt omkring mig, det är så det borde vara.
		Woget ihr Wolken hin,	Ni moln böljar,
		Decket die Erde,	Täck jorden,
		Daß es noch düsterer,	Att det är ännu mörkare,
		Finsterer werde!	Bli mörkare!
		Schrecken und Schauer,	Skräck och rysningar,
		Klagen und Trauer	Klagosånger och sorg
		Leise verhalle bang,	Tyst försvinna,
		Ende den Nachtgesang	Avsluta nattens sång
		Schweigen und Tod.	Tystnad och död.
	Monostatos + Chor der Mohren	Vor deinem Throne hier	Inför din tron här
		Liegen und dienen –	Att ljuga och servera –
	Die Königin	Seid ihr Getreuen mir	Är du trogen mig
		Wieder erschienen?	Återuppträtt?
	Monostatos	Ja, dein Getreuer	Ja, din trogna
		Geliebter, er ist's.	Älskade, det är han.
	Die Königin	Ist die Rache vollbracht? Ist sie vollbracht?	Är hämnden fullbordad? Är den fullbordad?
	Monostatos	Göttin, sie ist’s,	Gudinnan, det är hon,
	Die Königin	Schlängelt, ihre Blitze,	Vindar sina blixtar,
		Mit wütendem Eilen,	Med rasande hast,
		Rastlos, die lastenden	Rastlös, den tyngande
		Nächte zu teilen!	nätter att dela!
		Strömet, Kometen,	Strömmar, kometer,
		Am Himmel hernieder!	Nere i himlen!
		Wandelnde Flammen	Vandrande lågor
		Begegnet euch wieder,	Möt igen,
		Leuchtet der hohen	Lyser upp det höga
		Befriedigten Wut!	Tillfredsställd ilska!
	Monostatos	In solcher feierlichen Pracht	I sådan högtidlig prakt
		Wirst du nun bald der ganzen Welt erscheinen;	Kommer du snart att visa dig för hela världen?
		Ins Reich der Sonne wirket deine Macht.	Din kraft verkar i solens rike.
		Pamina und Tamino weinen;	Pamina och Tamino gråter;
		Ihr höchstes Glück ruht in des Grabes Nacht.	Deras största lycka vilar i gravens natt.
	Die Königin	Ist endlich nun ihr Sohn in meinen Händen?	Är hennes son äntligen i mina händer?
		Taminos Kind?	Taminos barn?
	Monostatos	Noch nicht; doch werden wir's vollenden.	Inte än, men vi kommer att slutföra det.
	Die Königin	Noch nicht in meiner Hand? was habt ihr denn gethan?	Inte i mina händer än? Vad har du gjort?
		O Göttin sieh uns gnädig an.	O Gudinna, se på oss med barmhärtighet.
		Ein Flor bedeckt den Königsthron,	En slöja täcker kungatronen,
		schwer traf dein Fluch Tamino’s Sohn.	Din förbannelse drabbade Taminos son hårt.
		Vernimm! Der schönste Tag entstieg des Ostens Meer,	Hör! Den vackraste dagen steg från Österhavet,
		da schlichen wir in dem Palast umher.	så smög vi runt i palatset.
		Zum Tempel wallt der Hof.	Gården leder till templet.
		Wir öffnen ungesäumt den goldnen Sarg,	Vi öppnar den gyllene kistan utan dröjsmål,
		den du uns übergeben,	som du gav oss,
		die Finsterniss entströmt, umhüllet alles Leben,	mörkret flödar ut, omsluter allt liv,
		ein Jeder tappt und schwankt und träumt,	alla trevar och svajar och drömmer,
		die Mutter hat des Anblicks nicht genossen,	Modern njöt inte av synen,
		der Vater sah nicht mehr das holde Kind,	fadern såg inte längre det vackra barnet,
		mit Feuerhand ergreif‘ ich es geschwind,	med glödande hand griper jag det snabbt,
		in deinen goldnen Sarg wird es sogleich verschlossen,	Den kommer omedelbart att låsas in i din gyllene kista,
		Und immer finstrer wird die Nacht,	Och natten blir mörkare och mörkare,
		In der wir ganz allein mit Tigeraugen sehen;	Där vi ser med tigeröga ensamma;
		Doch ach! da muß, ich weiß nicht welche Macht,	Men ack! det måste finnas, jag vet inte vilken makt,
		Mit strenger Kraft uns widerstehen.	Motstå oss med hård kraft.
		Der goldne Sarg wird schwer –	Den gyllene kistan blir tung –
	Chor der Mohren	Wird schwerer uns in Händen.	Blir tyngre i våra händer.
	Monostatos	Wird schwerer, immer mehr und mehr!	Blir svårare, mer och mer!
		Wir können nicht das Werk vollenden.	Vi kan inte slutföra arbetet.
	Chor der Mohren	Er zieht uns an den Boden hin.	Den drar oss till marken.
	Monostatos	Dort bleibt er fest und läßt sich nicht bewegen.	Den stannar där och kan inte flyttas.
		Gewiß! es wirkt Sarastros Zaubersegen.	Visst! Sarastros magiska välsignelse fungerar.
	Chor der Mohren	Wir fürchten selbst den Bann und fliehn.	Vi fruktar själva förbudet och flyr.
	Die Königin	Ihr Feigen, das sind eure Taten?	Ni fegisar, detta är era gärningar?
		Mein Zorn –	Min ilska –
	Chor der Mohren	Halt ein den Zorn, o Königin!	Sluta din ilska, o drottning!
	Monostatos	Mit unverwandtem klugem Sinn	Med orubblig visdom
		Drück' ich dein Siegel schnell, das niemand lösen kann,	Jag trycker snabbt ditt sigill som ingen kan bryta,
		Aufs goldne Grab und sperre so den Knaben	På den gyllene graven och lås in pojken
		Auf ewig ein.	För alltid en.
	Die Königin	So mögen sie den starren Liebling haben!	Så må de ha den stela älsklingen!
		Da mag er ihre Sorge sein!	Han kan vara din oro!
	Monostatos	Zwar weiß ich, als wir uns entfernt,	Även om jag vet, när vi flyttar bort,
		Ist federleicht der Sarkophag geworden.	Sarkofagen har blivit lätt som en fjäder.
		Sie bringen ihn dem brüderlichen Orden,	De för honom till broderorden,
		Der, still in sich gekehrt, die Weisheit lehrt und lernt.	Som, tyst introvert, lär ut och lär visdom.
		Nun muß mit List und Kraft dein Knecht aufs neue wirken!	Nu måste din tjänare åter arbeta med list och styrka!
		Selbst in den heiligen Bezirken	Även i de heliga områdena
		Hat noch dein Haß, dein Fluch hat seine Kraft.	Ditt hat har fortfarande sin makt, din förbannelse har fortfarande sin makt.
		„Wenn je die Eltern in sein Antlitz sehen,	"Om föräldrarna någonsin ser honom i ansiktet,
		dann wird ihr Sohn hinweggerafft,	sedan tas hennes son bort,
		ein Augenblick vollendet sein Geschick.“	ett ögonblick fullbordar hans öde.”
	Die Königin	So sei’s!, So sei’s!  Er sterbe!	Så må det vara! Så må det vara! Låt honom dö!
Verwandlungsmusik
1-3 Frauenchor | Tamino	Frauenchor	In stiller Sorge wallen wir	I tyst oro vandrar vi
		Und trauern bei der Lust;	och sörja av behag,
		wir tragen wohl des Glückes Zier,	vi bär lyckans prydnad,
		Und Kummer drückt die Brust.	Och sorgen tynger bröstet.
		O schlafe sanft, o schlafe süß,	O sov stilla, o sov sött,
		Du längst erwünschter Sohn!	Du länge efterlängtade son!
		Du steigst aus tieger Finsterniss	Du reser dig ur djupt mörker
		auf des Vaters Thron.	på Faderns tron.
	Tamino	O wandelt fort und stehet niemals stille,	O gå vidare och stå aldrig stilla,
		das ist Sarastro’s heiliger Wille,	detta är Sarastros heliga vilja,
		vertrau auf ihn, gehorchet blind,	Lita på honom, lyd blint,
		so lang ihr wandelt, lebt das Kind.	Så länge du går, lever barnet.
	Frauenchor	In stiller Sorge wallen wir	I tyst oro vandrar vi
		Und trauern bei der Lust;	och sörja av behag,
		wir tragen wohl des Glückes Zier,	vi bär lyckans prydnad,
		Und Kummer drückt die Brust.	Och sorgen tynger bröstet.
	Tamino	Weh mir, da ziehn sie hin,	Ve mig, där går de,
		mit ihnen all mein Glück, mein einzig Glück.	med dem all min lycka, min enda lycka.
		Dämmernd nahte schon der Morgen,	Gryningen närmade sig redan,
		in Aurora’s lichter Schöne,	i Aurora ljusa skönhet,
		als das Heer der schwarzen Sorgen	som armén av svarta bekymmer
		hüllt in Nacht die Freudenscene.	höljer glädjens scen i natten.
		Vor der Mutter wildem Hassen	Från moderns vilda hat
		Will mein zartes Glück erblassen,	Kommer min ömma lycka att blekna,
		ach und doppelt wird geliebt,	och kärlek är dubbel,
		was Gefahr und Tod umgiebt	vad som omger fara och död
	Frauenchor	Ach und doppelt wird geliebt,	Och kärlek är dubbelt,
		was Gefahr und Tod umgiebt	vad som omger fara och död
	Tamino	Ich höre sie, die meinen Liebling tragen,	Jag hör dem bära min älskling,
		o unbarmherzigste der Plagen.	O, du mest skoningslösa av plågor.
		Weh mir, er ist verloren,	Ve mig, han är förlorad,
		zum Tod ward er geboren.	Han föddes för att dö.
		Was nützen alle Klagen,	Vad är alla klagomål för nytta,
		was Dulden und Entsagen,	vilken tolerans och avsägelse,
		was soll mit Weisheit noch und Pflicht?	hur är det med visdom och plikt?
		Umsonst hab ich gelitten,	Jag led förgäves,
		umsonst, umsonst hab‘ ich gestritten,	Förgäves, förgäves har jag argumenterat,
		umsonst, der Weisheit Lehren helfen nicht!	förgäves, visdomens läror hjälper inte!
		Ihr Götter, Götter, seid Ihr taub,	Ni gudar, gudar, är ni döva,
		gestattet Ihr Gewalt und Raub?	Tillåter ni våld och rån?
		Lasst Ihr den Edlen denn verderben,	Låter du den ädle mannen förgås,
		soll Hass nur leben, Liebe sterben?	Borde hat bara leva och kärlek dö?
		O gebt ein Zeichen mir, ein Zeichen,	O, ge mig ett tecken, ett tecken,
		dass mein Gebet, dass meine Qualen	att min bön, att mina plågor
		Euch erreichen.	Nå dig.
		O hört, auf meinen Knieen beschwör‘ ich Euch:	Hör, på mina knän bönfaller jag dig:
		Den Sieg des Lichts bezeugt in Eurem Reich!	Bevittna ljusets seger i ditt rike!
		O Thor, Thor, blöder Thor!	Åh Tor, Tor, dumma Tor!
		Klagst du dem Himmel vor,	Klaga du till himlen,
		er hört dich nicht, verflucht, verflucht sei das Licht.	Han hör dig inte, förbannad, förbannat vare ljuset.
	Chor der Geister.	Sohn, Sohn, her zu mir, Sohn!	Son, son, kom till mig, son!
		Kehr zurück, kehr zurück zu der Nacht,	Återvänd, återvänd till natten,
		zu der Mutter Glück!	till mammans lycka!
	Tamino	Mutter, Mutter im Wolkenriss,	Mor, mor i molnspräckningen,
		dein bin ich wieder, Finsterniss.	Jag är din igen, mörker.
1-4 Sarastro | Tamino	Sarastro	Tamino!	Tamino!
	Tamino	Wer ruft mich?	Vem ringer mig?
	Sarastro	Tamino! Steh auf, und sei ein Mann!	Tamino! Stå upp och var en man!
	Chor der Priester	Wer will eifern wider das Licht?	Vem kommer att vara avundsjuk mot ljuset?
		Oder recken die frevelnde Hand?	Eller sträcker ut den onda handen?
		Wer will höhnen das ewige Gericht?	Vem skall håna den eviga domen?
		Wer will löschen den heiligen Brand?	Vem ska släcka den heliga elden?
		Wer erschlägt es mit Schwert und Gewicht?	Vem dödar den med svärd och vikt?
		Denn es herrscht über Meer und Land.	Ty den råder över hav och land.
	Sarastro	Sei nur stille, Götterwille	Var bara tyst, Guds vilja
		Hat auch dich ja ausersehn,	Han har också valt dig,
		und auch dieses Leides Fülle	och även fullheten av detta lidande
		wird an dir vorüber gehen.	kommer att gå förbi dig.
	Tamino	O sagt mir, lebt noch mein verschloss'nes Glück?	Åh, säg mig, lever min inlåsta lycka fortfarande?
		Bewegt sich's noch an seinem Zauberplatze?	Rör den sig fortfarande på sin magiska plats?
		O gebt mir Hoffnung zu dem Schatze!	O, ge mig hopp om skatten!
		O gebt mir bald mein Kind zurück!	Åh, ge mig tillbaka mitt barn snart!
	Sarastro	Ihr Götter! Schützt das Kind auf wunderbare Weise!	Åh, gudar! Skydda barnet på ett underbart sätt!
		Erquickt's mit eurem Trank, nährt es mit eurer Speise.	Uppfriska det med din dryck, ge det näring med din mat.
		Und du beweise deine Treue,	Och du bevisar din lojalitet,
		ein männlich Handelnder hinfort!	en manlig skådespelare hädanefter!
		Bald rettet uns mit heil'ger Weihe	Fräls oss snart med helig invigning
		Der Götter lösend Zauberwort.	Gudarnas magiska ord som upplöses.
	Chor der Priester	Wer will eifern wider das Licht?	Vem kommer att vara avundsjuk mot ljuset?
		Oder recken die frevelnde Hand?	Eller sträcker ut den onda handen?
		Wer will höhnen das ewige Gericht?	Vem skall håna den eviga domen?
		Wer will löschen den heiligen Brand?	Vem ska släcka den heliga elden?
		Wer erschlägt es mit Schwert und Gewicht?	Vem dödar den med svärd och vikt?
		Denn es herrscht über Meer und Land.	Ty den råder över hav och land.
1-5 Duett Papageno | Papagena	Papagena	Was hast du denn, mein liebes Männchen?	Vad är det för fel på dig, min kära lille man?
	Papageno
		Ich bin verdrießlich, laß mich gehn!	Jag är grinig, släpp mig!
	Papagena	Bin ich denn nicht dein liebes Hennchen?	Är jag inte din kära lilla kyckling?
		Magst du denn mich nicht länger sehn?	Vill du inte se mig längre?
	Papageno	Ich bin verdrießlich! bin verdrießlich!	Jag är grinig! Jag är grinig!
	Papagena	Er ist verdrießlich! ist verdrießlich.	Han är grinig! är grinig.
		Die ganze Welt ist nicht mehr schön.	Hela världen är inte längre vacker.
	Beide	Die ganze Welt ist nicht mehr schön.	Hela världen är inte längre vacker.
	Papageno	Was hast du denn, mein liebes Weibchen?	Vad är det som är fel, min kära fru?
	Papagena	Ich bin verdrießlich, laß mich gehn!	Jag är grinig, släpp mig!
	Papageno	Bist du denn nicht mein süßes Täubchen?	Är du inte min söta lilla duva?
		Will unsre Liebe schon vergehn?	Är vår kärlek på väg att tyna bort?
	Papagena	Ich bin verdrießlich! bin verdrießlich.	Jag är grinig! Jag är grinig.
	Papageno	Ich bin verdrießlich! bin verdrießlich!	Jag är grinig! Jag är grinig!
	Beide	Was ist uns beiden nur geschehn?	Vad har hänt med oss båda?
		Warum, ach, sind wir denn nicht vergnügt?	Varför, tyvärr, är vi inte glada?
		Wir wüssten gern, woran es liegt?	Vi skulle vilja veta vad anledningen är?
		Die Zauberflöte schafft so viel,	Trollflöjten skapar så mycket,
		so lieblich tönt das Glockenspiel,	så ljuvt låter klockspelet,
		die Hasen laufen auf den Tisch,	kaninerna springer upp på bordet,
		die Netze sind voll Aal und Fisch,	näten är fulla av ål och fisk,
		die Quelle giebt uns kühlen Wein	våren ger oss kallt vin
		und unser sind die Vögelein!	och de små fåglarna är våra!
	Papagena	Ach, aber ach, was man am meisten liebt…	Åh, men åh, det du älskar mest…
	Beide	Drum sind wir Beide so betrübt?	Så vi är båda så ledsna?
	Papagena	Es ist kein Wunder!	Det är inte konstigt!
	Papageno	Freilich kein Wunder!	Inte konstigt, förstås!
	Papagena	Es fehlt uns,	Vi saknar
	Papageno	Ja, leider fehlen uns….	Ja, tyvärr saknas vi…
		Wir sind doch recht unglücklich	Vi är ganska missnöjda
		Ja, zu beklagen.	Ja, att beklaga.
	Beide	Wir könnten froh und glücklich sein	Vi kunde vara glada och lyckliga
		Und leiden Beide grosse Pein.	Och båda lider av stor smärta.
		Nach den lieben, kleinen, schönen, Pa-	Efter den vackra, lilla, vackra pa-
		Papa-,	Pappa-,
	Papagena	Ach der Schmerz wird mich noch tödten.	Åh, smärtan kommer att döda mig.
	Papageno	Ich mag auch nicht länger flöten.	Jag gillar inte heller att spela flöjt längre.
	Papagena	Denke nur, sie wären da,	Tänk bara att de var där,
		hüpften artig hier herum,	hoppade runt fint här,
		her zu mir und um und um	här till mig och runt och runt
		und ich lehrte sie: „Papa!“	och jag lärde henne: ”Pappa!”
	Papageno	Erst ein kleiner Papageno,	Först lite Papageno,
	Papagena	Dann eine kleine Papagena,	Sedan lite Papagena,
	Papageno	Dann wieder einen Papageno,	Sedan en annan Papageno,
	Papagena	Nein lieber eine Papagena,	Nej, jag föredrar en Papagena,
	Beide	Papageno, Papagena!	Papageno, Papagena!
		Ach, wer stillet das Verlangen,	Åh, vem tillfredsställer begäret,
		alles ist so ernst und grau!	allt är så allvarligt och grått!
	Papageno	Hätt‘ ich mich doch aufgehangen?	Borde jag ha hängt mig?
	Papagena	Wär‘ ich wieder eine alte Frau.	Om jag bara vore en gammal kvinna igen.
	Beide	Ach!	åh!
	Chor	Ihr guten Geschöpfe	Ni goda varelser
		Was trauert ihr so?	Vad sörjer du så mycket?
		Ihr lustigen Tröpfe	Ni roliga droppar
		Seid heiter und froh!	Var glad och glad!
	Papageno	Aha! Aha!	Åh! Åh!
	Papagena	Horch, welcher Sang?	Lyssna, vilken låt?
		Wie süß er klang.	Så söt han lät.
	Beide	Es klingen die Felsen,	Klipporna låter,
		sie singen ins Thal,	de sjunger in i dalen,
		so klangen, so sangen	så lät, så sjöng
		sie früher einmal.	hon var en gång.
	Papageno	Ei sag‘, was ruft der Fels?	Säg mig, vad kallar stenen?
	Papagena	Merk‘ auf, ich sing‘ es dir:	Lyssna, jag sjunger för dig:
	Papagena+Chor	Erfreut Euch des Lebens,	Njut av livet,
		geniesset der Ruh‘,	njut av lugnet,
		Euch geben die Götter	Gudarna ger dig
	Papageno	Nun, was geben die Götter?	Nå, vad ger gudarna?
		Die Pa, Pa, Pa?	Pappa, pappa, pappa?
		Die Papagenos?	Papagenos?
	Papagena+Chor	Pa, Pa, Pa, Papa!	Pappa, pappa, pappa, pappa!
		Die Papagenas?	Papagenerna?
		Euch geben die Götter die Kinder dazu.	Gudarna ger dig barn.
	Papagena	Euch geben die Götter die Kinder dazu.	Gudarna ger dig barn.
	Papageno	Ha, nun lasst uns fröhlich singen,	Ha, låt oss nu sjunga av glädje,
		alle Sorgen sind vorbei;	alla bekymmer är över;
		lass das Glockenspiel erklingen	låt klockspelet klinga
		zu der Flöte Melodei,	till flöjtmelodin,
		denn das Alles hilft nicht viel,	för allt detta hjälper inte särskilt mycket,
		ohne Flöt‘ und Glockenspiel.	utan flöjt och klockspel.
		Doch zuerst ein Gläschen Wein,	Men först ett glas vin,
		das soll uns gesegnet sein.	Må detta vara till välsignelse för oss.
		Ha, das schmeckt, ha das schmeckt	Ha, det smakar gott, ha, det smakar gott
		Nun zur Arbeit, dass es fleckt.	Nu ska vi jobba på att få det att färgas.
	Papagena	Wolle, grosser Geist des Lichts,	Ull, stor ljusande,
		über uns erscheinen,	uppenbara sig ovanför oss,
		ach, uns Armen fehlt ja nichts,	Åh, vi fattiga saknar ingenting,
		als die lieben Kleinen.	än de små älsklingarna.
	Papageno	Sage doch auch gleich dabei	Säg samtidigt
		Wen’ger nicht alls eins, zwei, drei!	Mindre än en, två, tre!
	Papagena	Ja, ach ja, das bitten wir,	Ja, åh ja, vi frågar det,
		gieb uns wen’ger nicht als vier.	ge oss inte mindre än fyra.
	Papageno	Eins, zwei, drei, vier, fünf, sechs, sieben,	En, två, tre, fyra, fem, sex, sju,
		ei das ist uns nicht zu viel,	Nå, det är inte för mycket för oss,
		acht neun, zehn, elf, zwölf der Lieben,	åtta nio, tio, elva, tolv av de nära och kära,
		ist ja wahres Kinderspiel.	är en barnlek.
	Papagena	Nun ein Dutzend soll mit recht sein	Nu borde ett dussin ha rätt
		Aber wahrlich Keines mehr.	Men egentligen ingen mer.
	Papageno	Dreizehn, vierzehn, fünfzehn, sechzehn,	Tretton, fjorton, femton, sexton,
		tanzten sie erst um uns her,	de dansade först runt oss,
		siebzehn, achtzehn,	sjutton, arton,
	Papagena	Nein halt ein	Inget stopp
	Papageno	Neunzehn, zwanzig.	Nitton, tjugo.
	Papagena	Nein, nein, nein, nein, nein, nein.	Nej, nej, nej, nej, nej, nej.
	Beide	Brauner, blonder Ringelreihn,	Brun, blond lock,
		lauter holde Kinderlein	alla fina små barn
		ha, ha, ha, ha,	haha, ha, ha, ha,
	Papagena	nein, nein,nein, nein,	nej, nej, nej, nej,
		es dürfen keine zwanzig sein!	Det kan inte finnas tjugo!
	Beide	Brauner, blonder Ringelreihn,	Brun, blond lock,
		lauter holde Kinderlein	alla fina små barn
		ha, ha, ha, ha,	haha, ha, ha, ha,
	Papagena	nein, nein,nein, nein,	nej, nej, nej, nej,
		es dürfen keine zwanzig sein!	Det kan inte finnas tjugo!
		Brauner, blonder Ringelreihn,	Brun, blond lock,
		lauter holde Kinderlein	alla fina små barn
	Papageno	Jetzo zähl ich selber auf!	Nu ska jag räkna dem själv!
	Papagena	Gieb nur acht, es wächst der Hauf!	Var bara försiktig, högen växer!
		Wolle, grosser Geist des Lichts,	Ull, stor ljusande,
		über uns erscheinen,	uppenbara sig ovanför oss,
		ach, uns Armen fehlt ja nichts,	Åh, vi fattiga saknar ingenting,
		als die lieben Kleinen.	än de små älsklingarna.
		Eins, zwei, drei, vier, fünf, sechs, sieben,	En, två, tre, fyra, fem, sex, sju,
		ei das ist uns nicht zu viel,	Nå, det är inte för mycket för oss,
		acht neun, zehn, elf, zwölf der Lieben,	åtta nio, tio, elva, tolv av de nära och kära,
		ist ja wahres Kinderspiel.	är en barnlek.
		Nun ein Dutzend soll mit recht sein	Nu borde ett dussin ha rätt
		Aber wahrlich Keines mehr.	Men egentligen ingen mer.
		Dreizehn, vierzehn, fünfzehn, sechzehn,	Tretton, fjorton, femton, sexton,
		tanzten sie erst um uns her,	de dansade först runt oss,
		siebzehn, achtzehn,	sjutton, arton,
		Nein halt ein	Inget stopp
		Neunzehn, zwanzig.	Nitton, tjugo.
		Brauner, blonder Ringelreihn,	Brun, blond lock,
		lauter holde Kinderlein	alla fina små barn
		ha, ha, ha, ha,	haha, ha, ha, ha,
		nein, nein,nein, nein,	nej, nej, nej, nej,
	Papagena	es dürfen keine zwanzig sein!	Det kan inte finnas tjugo!
	Papageno	Nein, nein, nein, nein, nein, nein.	Nej, nej, nej, nej, nej, nej.
		DREIundzwanzig, VIERundzwanzig,	Tjugotre, tjugofyra,
		FÜNFundzwanzig, SECHSund….	Tjugofem, sex och….
	Papagena	Halt!	Stopp!
	Papageno	Weh mir! [zitternd] Es naht ein Unhold,	Ve mig! [darrande] Ett monster närmar sig,
		nie, nie, spürt‘ ich es so in meinem Knie.	Aldrig, aldrig, har jag känt det så här i mitt knä.
		O Geist des Lichts,	O Ljusets Ande,
		ich will ja gern bescheiden sein,	Jag skulle vilja vara ödmjuk,
		halt‘ du nur Unheil fern.	håll bara ondskan borta.
	Papagena	Aus dunkelm Waldrevier, von trauten Plätzen,	Från mörka skogar, från mysiga platser,
		kommt allerlei Gethier, uns zu ergötzen.	alla möjliga djur kommer för att glädja oss.
	Papageno	Quack, quack, quack, quack, quack, quack, quack, quack, quack, quack, quack, quack, quack.	Kvak, kvack, kvack, kvack, kvack, kvack, kvack, kvack, kvack, kvack, kvack, kvack, kvack, kvack.
1-6 Ballet N° 1. (Eiertanz)
1-7 Ballet N° 2. Ländler
1-8 Die 3 Genien	Die drei Genien.	Aus gold’nem Wolkenthore	Från molnens gyllene port
		Gehst strahlend tu uns auf,	Gå strålande och öppna dig för oss,
		o liebliche Aurore,	O kära Aurore,
		zum jungen Lebenslauf.	till det unga CV:t.
	Papagena	Nein, ich halt es nicht mehr aus,	Nej, jag orkar inte längre,
		voll von Kindern wird das Haus.	huset blir fullt av barn.
	Aurora	Papageno!	Papageno!
	Papageno	Ei, der bin ich, liebes Mäuschen!	Åh, det är jag, kära lilla mus!
	Aurora	Papagena!	Papagena!
	Papagena	Schier zu klein wird unser Häuschen!	Vårt lilla hus börjar nästan bli för litet!
1-9 Aurora	Aurora	Ich lag vom Traum befangen	Jag var fångad i drömmen
		In süsser Schlummernacht,	I söt sömn,
		da kam der Tag gegangen,	så kom dagen,
		und ich bin aufgewacht.	och jag vaknade.
		O nehmt im Glanz des Lenzen	O, njut av vårens prakt
		Das Pfand der Liebe auf,	Kärlekens löfte,
		und Dank wird Euch bekränzen	och tack skall kröna dig
		den späten Lebenslauf.	det sena livet.
	Papageno	Sein eigen Kind verstossen, das wäre ja Doppelselbstmord im Rückfall.	Att överge sitt eget barn skulle vara ett dubbelt självmord vid återfall.
		Grosse Freude kam in’s Haus,	Stor glädje kom in i huset,
		weiss nicht mehr, wo ein, wo aus.	Jag vet inte längre vart jag ska gå in eller ut.
	Papagena	Voll von Kindern wird das Haus,	Huset är fullt av barn,
		dieses Eine söhnt mich aus.	den här enda sak försonar mig.
	Papageno	Ei, wie sind sie nett und niedlich,	Åh, vad fina och söta de är,
		friedlich, gütlich, unterschiedlich, gemüthlich, südlich,	fredlig, vänskaplig, mångsidig, mysig, sydländsk,
		ei, wie sind sie nett und niedlich.	Åh, vad fina och söta de är.
	Papageno+Papagena	Eins, zwei, drei, vier, fünf, sechs, sieben,	En, två, tre, fyra, fem, sex, sju,
		ach ja, sieben schlank und fein,	åh ja, sju smala och fina,
		doch dabei wirdnicht geblieben,	men det slutar inte där,
		acht, neun, zehne, müssens sein;	åtta, nio, tio, det måste vara;
		zweimal zehn und zweimal viere	två gånger tio och två gånger fyra
		und der letzte liebe Schatz,	och den sista kära skatten,
		alle gehen durch die Thüre,	alla går genom dörren,
		haben in dem Hüttchen Platz.	har plats i stugan.
		Ist es auch ein wenig klein,	Även om den är lite liten,
		alle Kinder gehen hinein.	alla barn går in.
		Brauner, blonder Ringelreihn,	Brun, blond lock,
		lauter holde Kinderlein	alla fina små barn
		ha, ha, ha, ha,	haha, ha, ha, ha,
Act II
2-0 Einleitung
2-1 Frauenchor	Frauenchor	Wir wandeln still und dauern,	Vi vandrar tysta och uthärdar,
		bis dich der Himmel ruft;	tills himlen kallar dig;
		wir klagen und wir trauern	vi sörjer och vi sörjer
		an deiner frühen Gruft.	vid din tidiga grav.
		Wann wird die Nacht sich enden,	När ska natten ta slut,
		dir armen Königssohn,	du stackars prins,
		wann trägt auf goldenen Händen	när den bär på gyllene händer
		der Tag dich auf den Thron.	den dagen du är på tronen.
2-2 Pamina	Pamina	Mein armes Kind gebannt in kalten Stein!	Mitt stackars barn fångat i kall sten!
		O könnt‘ ich eine Marmorsäule sein.	Åh, om jag kunde vara en marmorpelare.
		O könnt‘ ich wie ein Vögelein	Åh, om jag bara kunde flyga som en liten fågel
		Bei ihm in diesen Mauern wohnen!	Lev med honom inom dessa väggar!
		Die wilde Rose soll umspinnen	Vildrosen sägs snurra
		Mit Blüth‘ und Duft das Säulendach	Med blomning och doft det pelarförsedda taket
		Mein armer Liebling ahn‘ darinnen,	Min stackars älskling,
		dass hier die Liebe für ihn wach‘.	att kärleken till honom är vaken här.
		Kann er des Lenzes Pracht nicht sehen,	Om han inte kan se vårens prakt,
		nicht athmen seine goldene Luft,	inte andas dess gyllene luft,
		soll Lenzesgruss doch niederwehen	Vårhälsningar borde blåsa ner
		zu ihm in seine kalte Gruft.	till honom i hans kalla grav.
		Kann er der Mutter Lied nicht lauschen,	Om han inte kan lyssna på sin mors sång,
		das oft in seine Träume klang,	som ofta lät i hans drömmar,
		soll heimlich ihn der Wald umrauschen	skogen borde i hemlighet prassla runt honom
		mit seinem süssen Schlummersang.	med sin ljuva vaggvisa.
2-3 Pamina, Sarastro, Tamino	Tamino	Pamina, du mein einzig Glück,	Pamina, du är min enda lycka,
		ein süsser Trost blieb uns zurück.	en ljuv tröst fanns kvar för oss.
	Sarastro	Seid treu und standhaft in Gefahr,	Var trofast och orubblig i fara,
		und harret gläubig eurer Zeit,	och vänta troget på din tid,
		es hat der Herr der Ewigkeit	evighetens Herre har
		keins seiner Kinder noch verloren,	inget av hans barn ännu förlorat,
		das immer fein geduldig war.	som alltid var mycket tålmodig.
		Ein Mägdelein ist schon geboren,	En flicka är redan född,
		das künftig euren Sohn befreit,	som kommer att befria din son i framtiden,
		drum‘ seid in Kummer nicht verloren	så försvinn inte i sorg
		und harrt geduldig eurer Zeit.	och vänta tålmodigt på din tid.
2-4 Frauenchor	Frauenchor	Wir wandeln still und dauern,	Vi vandrar tysta och uthärdar,
		bis dich der Himmel ruft;	tills himlen kallar dig;
		wir klagen und wir trauern	vi sörjer och vi sörjer
		an deiner frühen Gruft.	vid din tidiga grav.
		Wann wird die Nacht sich enden,	När ska natten ta slut,
		dir armen Königssohn,	du stackars prins,
		wann trägt auf goldenen Händen	när den bär på gyllene händer
		der Tag dich auf den Thron.	den dagen du är på tronen.
2-5 Königin+Damen	Erste Dame	Nichts beugt den Wipfel	Ingenting böjer trädkronan
		des stolzen Geists der Königin,	drottningens stolta ande,
		doch friedlos ist ihr Herz,	men hennes hjärta är oroligt,
		die Rache waltet drin‘	hämnd råder inombords
		und hüllt es ein wie Nacht	och omsluter det likt natten
		das ungebrochene Erz.	den obrutna malmen.
	3 Damen	Weh‘ uns, Weh‘!	Ve oss, ve!
		Sie erscheint im Zorn,	Hon framträder i ilska,
		weh‘ uns, weh‘ uns.	Ve oss, ve oss.
	Königin	Zur Rache empor!	Upp till hämnd!
		Den jahrelangen Fluch	Den åratalånga förbannelsen
		abwendet von der Nacht!	vänd dig bort från natten!
		Mir frisst das Herz Sarastros Sieg!	Sarastros seger äter mitt hjärta!
		Viel lieber geb‘ ich meinen Thron,	Jag skulle mycket hellre ge upp min tron,
		den schimmernden in schwarzer Tiefe auf,	det skimrande i svarta djupet,
		und wandelte mich selbst in Sterblichkeit,	och förvandlade mig till en dödlighet,
		als dass ich fügsam duldete die Schmach,	än att jag underdådigt utstod skammen,
		zur Rache empor.	till hämnd.
	3 Damen	Wehe Sarastro, wehe dem Frechen,	Ve Sarastro, ve den fräcke,
		stolze Verachtung duldet kein Weib.	Ingen kvinna tolererar stolt förakt.
	Sarastro	Königin!	Drottning!
	Königin	Welcher Ruf!	Vilket rykte!
	Sarastro	Königin, hör‘ mich!	Drottning, hör mig!
	Königin
		Ich höre dich, wer bist du!	Jag hör dig, vem är du!
2-6 Königin+Sarastro	Sarastro	Ein Pilger dieser Erde und ein König.	En pilgrim på denna jord och en kung.
		Ein Diener der Gerechtigkeit.	En rättvisans tjänare.
	Königin	So diene mir, der Nacht!	Så tjäna mig, natten!
	Sarastro	Ich diene dir, denn Wahn hat dich befallen.	Jag tjänar dig eftersom galenskap har gripit dig.
	Königin	Schmerz nenn‘ es, nimmer Wahn.	Kalla det smärta, aldrig galenskap.
	Sarastro
		Ich heile ihn.	Jag helar honom.
	Königin	Wohlan.	Nåväl då.
	Sarastro	Was eiferst du so sinnlos wider eigenes Blut?	Varför nitar du så meningslöst mot ditt eget blod?
		O Königin! Lass dich von mir beschwören,	O drottning! Låt mig besvärja dig,
		erweiche deinen Herrschersinn,	mjuka upp din känsla av makt,
		lass dich von Rache nicht bethören!	Låt dig inte luras av hämnd!
		Viel stärker ist der Liebe Band,	Mycket starkare är kärlekens band,
		sie herrschet über Meer und Land.	hon råder över hav och land.
	Königin	Nein, nein, ich will nicht hören.	Nej, nej, jag vill inte höra det.
	Sarastro	Das holde Kind soll nie das Leben schauen,	Det älskvärda barnet ska aldrig få se livet,
		nie dieser Erde Bütenauen!	aldrig på denna jord Bütenauen!
		Von Zorn und Rache bist du blind,	Du är förblindad av ilska och hämndlystnad,
		erwürgst dein eigen Enkelkind,	strypa ditt eget barnbarn,
		lass ab von Rache, liebe nur,	Sluta hämnas, bara älska,
		es folgt das Glück der Liebe Spur.	kärlekens lycka följer spåret.
	Königin	Schweig‘, schweig‘, es muss verderben!	Var tyst, var tyst, det måste förgås!
	Sarastro	O Königin, es darf nicht sterben!	O drottning, den får inte dö!
		Hier fleh‘ ich um des Kindes Glück,	Här ber jag om barnets lycka,
		der Welt, dir selbst, gieb‘ es zurück.	världen, du själv, ge den tillbaka.
	Königin	Wie wundersam tönt dieses Mannes Wort,	Hur underbart låter inte den här mannens ord,
		um seine Schläfen steht ein lichter Schein,	Det finns en stark glöd runt hans tinningar,
		gewaltig zieht mich seine Rede fort.	Hans tal drar mig starkt bort.
	Sarastro	Du scheinst so gut, o wag‘ es auch zu sein,	Du verkar så bra, åh, våga vara det också.
		des Lebens glück wirkt Tugend ganz allein.	Endast dygd bringar lycka i livet.
		Bezwing dein Herz und beuge dich der Pflicht.	Erövra ditt hjärta och underkasta dig plikten.
	Königin	Halt ein!	Stopp!
		Ich will dir gerne folgsam sein,	Jag vill vara lydig mot dig,
		deien Wort ist wie der frische Thau,	vars ord är som frisk dagg,
		der mild erquickend niederregnet.	som regnar ner milt och uppfriskande.
		In trinkt mein Herze wie die Au,	Han dricker mitt hjärta som ängen,
		wenn sie des Himmels Huld gesegnet,	när de välsignas av himmelens nåd,
		O lass mich hören, was es spricht,	Åh, låt mig höra vad det säger,
		verweig’re deine Lehre nicht.	Avvisa inte din undervisning.
	Sarastro	Mit starkem demuthsvollem Sinn,	Med en stark ödmjuk anda,
		auf deinen Szepter schreib:	skriv på din spira:
		„Ich dien‘.“	"Jag tjänar."
		Bezwing dein Herz und beuge dich der Pflicht!	Erövra ditt hjärta och underkasta dig plikten!
	Königin	Was nennst du Pflicht, sag‘ an!	Vad kallar du plikt, säg mig!
	Sarastro	Zu fliehn des Herzens eiteln Wahn,	Att fly hjärtats fåfänga villfarelse,
		und des Gesetzes Willen,	och lagens vilja,
		dem höchsten Herren unterthan,	underställd den högste herren,
		in Demuth zu erfüllen.	att uppfylla i ödmjukhet.
		Ein Thäter seines ewigen Worts,	En görare av sitt eviga ord,
		ein Held, ein Streiter heiligen Orts.	en hjälte, en krigare på en helig plats.
	Königin	O lass mich in den Orden treten,	O låt mig inleda ordningen,
		in welchem du der Meister bist,	där du är mästare,
		damit in brünstigen Gebenen	så att i innerliga böner
		die Seele ihres Grams vergisst.	själen glömmer sin sorg.
		O lass mich einmal noch beglücken,	Åh, låt mig få vara glad ännu en gång,
		wodurch ich einst so glücklich war,	som en gång gjorde mig så lycklig,
		an’s Herze Ruh‘ und Frieden drücken,	tryck lugn och ro till hjärtat,
		das blond holdselige Zwillingspaar.	det vackra blonda tvillingparet.
		Du giebst mir neuen Muth zum Leben,	Du ger mig nytt mod att leva,
		vertrauend fass‘ ich deine Hand,	Jag tar tillitsfullt din hand,
		auf meinen Thron will ich dich heben,	Jag ska lyfta dig upp till min tron,
		brichst du des Feindes Widerstand.	du bryter fiendens motstånd.
		Doch sprich, was soll ich thun?	Men säg mig, vad ska jag göra?
	Sarastro
		Lass allen Hader ruhn,	Låt all strid ro,
		vergieb Sarastro, deinem Feind!	Förlåt Sarastro, din fiende!
	Königin	Wie? War es so gemeint,	Hur? Var det menat så,
		das nennst Du Pflicht? Nein, nein!	Kallar du det plikt? Nej, nej!
		Nie werde ich verzeihn,	Jag kommer aldrig att förlåta,
		nur dieses ford’re nicht.	kräv bara inte detta.
	Sarastro
		Vergieb Sarastro, deinem Feind,	Förlåt Sarastro, din fiende,
		lass allen Hader ruhn.	låt all strid ro.
	Königin	Sieh mich zu deinen Füssen,	Se mig vid dina fötter,
		mich beuget höhere Macht,	högre makt böjer mig,
		dem Herzen sei entrissen,	slitas ur hjärtat,
		was heimlich es bewacht,	som i hemlighet vaktar den,
		du harter Mann, hier sieh‘ mich an:	Du hårde man, titta på mig:
		„Ich liebe dich.“	"Jag älskar dig."
		Ich liebe dich mit einer Lieb‘,	Jag älskar dig med en kärlek,
		die mehr ist, als der sündige Trieb,	vilket är mer än den syndiga driften,
		mit einer Liebe heilig hehr,	med en helig och ädel kärlek,
		viel tiefer, als das tiefe Meer,	mycket djupare än det djupa havet,
		viel weiter als der Ocean,	mycket längre än havet,
		viel reiner als des Himmels Plan,	mycket renare än himmelens plan,
		denn Nichts ist ihr auf Erden gleich.	ty ingenting på jorden är likt den.
		So liebt die Lieb‘ im Himmelreich.	Så älskar kärleken i himmelriket.
		Willst du mein Retter sein?	Vill du vara min räddare?
		Mich von Srastro kühn befrein?	Djärvt befria mig från Srastro?
		An seiner Statt erheb‘ ich dich..	I hans ställe upphöjer jag dig...
		Doch an Sarastro räche mich!	Men hämnas på Sarastro!
	Sarastro
		Wie paarest du doch Hass und Liebe,	Hur parar man ihop hat och kärlek,
		die heiligen und unheiligen Triebe,	de heliga och oheliga impulserna,
		nein, nein, gehorch‘ der Pflicht allein!	Nej, nej, lyd plikten allena!
		Du sollst Pamina’s Kinde Leben,	Du ska leva Paminas barn,
		und deinem Feind Versöhnung geben.	och ge försoning till din fiende.
	Königin	Weh‘ mir! Wie doch verkennst du mich!	Ve mig, hur ni missbedömer mig!
		Du weisst nicht, was geschehn,	Du vet inte vad som hände,
		und wüsstest du’s, du sagtest ewig: „Nein!“	och om du visste, skulle du alltid säga: "Nej!"
		Aus der Alben Geschlecht	Från albumen Kön
		mit des Hasses Kraft,	med hatets kraft,
		mit der Liebe Gewalt,	med kärleksvåld,
		eine Tochter der Nacht,	en nattens dotter,
		ward ich gezeugt.	Jag blev tilltänkt.
		Tief wie der Stein,	Djupt som stenen,
		der im Schachte wächst,	som växer i schaktet,
		wie das Erz, so alt ist der Kampf	Gammal som brons är striden
		mit den Geistern des Lichts.	med ljusets andar.
		Rache Sarastro, Tod ihm, Verderben!	Hämnd Sarastro, död åt honom, fördärv!
		Schwarzes Gewölk, bedräu‘ seinen Schritt!	Svarta moln hotar hans steg!
		Herbei! Herbei! Herbei, ihr nächtlichen Geister,	Kom! Kom! Kom, ni nattliga andar,
		Meine Getreuen, Ihn zu bedräuen, strömet herbei!	Mina trogna, för att hota Honom, flockas hit!
	Chor der Erdgeister	Rache Sarastro! Tod ihm Verderben!	Hämnd Sarastro! Död vare honom!
		Rache und Tod!	Hämnd och död!
	Königin	Hörst du sie rufen?	Hör du dem ropa?
	Sarastro	O höre, willst du um Sarastro’s Leben	Åh, lyssna, vill du kämpa för Sarastros liv?
		Dem Kind den Odem wiedergeben?	Ge barnet tillbaka andan?
		Sarastro steht in meiner Hand.	Sarastro är i min hand.
	Königin	In deiner Hand Sarastro, mein Feind?	I din hand Sarastro, min fiende?
		O wertvoller Freund, vom Himmel gesandt!	O dyrbara vän, sänd från himlen!
		Hör mein Gelübde, das heilig ich halte:	Hör mitt löfte, som jag håller heligt:
		„Es lebe das Kind,	"Länge leve barnet,
		Tamino herrsche im Reiche des Lichts.	Tamino härskar i ljusets rike.
		Der uralte Fluch schwinde dahin,	Må den uråldriga förbannelsen försvinna,
		in Frieden walte Jeder in seinem Reich.	Låt var och en regera i fred i sitt eget rike.
		Aber Sarastro sterbe den Tod.	Men Sarastro dog.
	Chor der Erdgeister	Rache Sarastro! Tod ihm Verderben!	Hämnd Sarastro! Död vare honom!
		Rache und Tod!	Hämnd och död!
	Königin	Hörst du sie rufen?	Hör du dem ropa?
	Sarastro	O lass noch einmal dich beschwören,	Åh, låt mig besvärja dig ännu en gång,
		unserm Reiche zugehören,	tillhör vårt rike,
		wirf ab der Erde Leidenschaft!	Kasta bort jordens passion!
	Königin	Nein, nie, die Rache sei mein!	Nej, aldrig, hämnden må vara min!
		Hör mein Gelübde, das heilig ich halte:	Hör mitt löfte, som jag håller heligt:
		„Es lebe das Kind,	"Länge leve barnet,
		Tamino herrsche im Reiche des Lichts.	Tamino härskar i ljusets rike.
		Der uralte Fluch schwinde dahin,	Må den uråldriga förbannelsen försvinna,
		in Frieden walte Jeder in seinem Reich.	Låt var och en regera i fred i sitt eget rike.
		Aber Sarastro sterbe den Tod.	Men Sarastro dog.
		Schon sandt‘ ich hin als Boten	Jag har redan skickat som budbärare
		Die Blitze, die rothen,	Blixten, det röda,
		den stürmenden Wind,	den stormiga vinden,
		schon lebet das Kind.	barnet lever redan.
	Sarastro	So habe deinen Willen,	Så ha din vilja,
		den Rachedurst zu stillen,	för att släcka hämndlystnaden,
		wie in der Vollmondnacht	som på en fullmånenatt
		das Sühneopfer dargebracht.	försoningsoffret frambars.
	Königin	O eile zur That und lasse erblassen,	O skynda dig till handling och låt blekna,
		den Alle wir hassen, der Schatten der Nacht	som vi alla hatar, nattens skugga
		bring‘ ihm den Tod!	bringa honom döden!
	Chor der Erdgeister	Heil dem Erretter, dem schützenden Hort!	Häl vare Frälsaren, den skyddande tillflykten!
		Rache Sarastro! Tod ihm, Verderben.	Hämnd Sarastro! Död åt honom, fördärv.
Akt III
3-0 Einleitung
3-1 Papagena, Aurora, Phöbus	Papageno	Nein, ich geh‘ nicht weiter, hu!	Nej, jag tänker inte gå vidare, va!
		Mich packts wieder bis zum Schuh!	Det är upp till mina skor igen!
		Zwischen diesen weissen Steinen	Mellan dessa vita stenar
		Soll das Königskind erscheinen,	Om det kungliga barnet skulle dyka upp,
		bei des Mondes erstem Licht.	vid månens första ljus.
		Hu, hu, hu, da bleib‘ ich nicht!	Huh, huh, huh, jag stannar inte där!
		Von Geburt hab‘ ich den Schreck‘,	Ända från födseln har jag rädslan,
		ach ich wollt‘ ich wär ein Schneck!	Åh, jag önskar att jag var en snigel!
		Würde in mein Häuschen kriegen,	Skulle komma in i mitt hus,
		möchte‘ die Welt zum Teufel fliegen,	världen skulle vilja hamna i helvetet,
		ei, was kümmert mich der Spass.	Hallå, vad bryr jag mig om nöje?
		Hu, hu, hu, was ist denn das?	Oj, oj, vad är det där?
	Aurora	Klinge, Glöcklein, klinge,	Ring, liten klocka, ring,
		in der lieben Nacht,	i den vackra natten,
		dass das Werk gelinge	att arbetet lyckas
		deiner treuen Magd.	din trogna tjänarinna.
		Zauber soll ich lösen,	Jag borde bryta förtrollningen,
		nach Sarastro’s Wort	enligt Sarastros ord
		alle Macht des Bösen	all ondskans makt
		singt das Glöcklein fort.	klockan fortsätter att sjunga.
	Papageno	Nein, ich bleib‘ nicht länger,	Nej, jag stannar inte längre,
		hu, mich packts wieder bis zum Schuh!	Wow, jag är uppe i skorna igen!
		Hinter diesen weissen Steinen	Bakom dessa vita stenar
		Woll das Königskind erscheinen,	Om det kungliga barnet dyker upp,
		bei des Mondes bleichem Licht.	av månens bleka ljus.
		Hu, hu, hu, da bleib‘ ich nicht.	Huh, huh, huh, jag stannar inte där.
	Aurora	Klinge, Glöcklein, klinge,	Ring, liten klocka, ring,
		in der lieben Nacht,	i den vackra natten,
		dass das Werk gelinge	att arbetet lyckas
		deiner treuen Magd.	din trogna tjänarinna.
		Ei, welch‘ ein schönes Bild,	Åh, vilken vacker bild,
		wie herrlich glanzerfüllt.	hur underbart strålande.
		Sprich, lebst du? Sendet dich der Himmel mir als Gespieln?	Säg mig, lever du? Har himlen sänt dig till mig som lekkamrat?
		Phöbus!	Phoebus!
		Ich rief dich oft mit diesem süssen Namen,	Jag kallade dig ofta vid detta söta namn,
		ist dir Aurora keine Antwort wert?	Är Aurora inte värd ett svar från dig?
	Phöbus	Aurora!	Aurora!
		Noch bin ich tiefem Traume hingegeben,	Jag är fortfarande försjunken i en djup dröm,
		noch ist mir Alles trübe ausser dir.	Allt är fortfarande dystert för mig utom dig.
		Ja, das bist du, ich fühl dein warmes Leben,	Ja, det är du, jag känner ditt varma liv,
		nun drängt auch meines freudig sich hervor.	Nu pressar sig även min glatt framåt.
		O ass auf der Erinn’rung Pfaden	Åh åsna på minnets stigar
		Mich flüchtig eilen, leicht beschwingt,	Skynda mig flyktigt, lätt uppmuntrad,
		um dann in Wonne mich zu bden,	och sedan njuta av lyckan,
		in die mein ganzes Wesen sinkt.	i vilket hela min varelse sjunker ner.
		Willst du mich hören?	Vill du höra mig?
	Aurora	Ich lausche!	Jag lyssnar!
	Phöbus	Ich lag in Feindeslanden	Jag var i fiendens territorium
		Ohn# Glück und Sonnenschein,	Utan lycka och solsken,
		mich hielt ein Stein in Banden,	En sten höll mig i bojor,
		ein kalter Marmorstein.	en kall marmorsten.
		Da kam aus lichter Zone	Det kom från ljuszonen
		Ein Mägdlein treu und zart,	En trogen och öm jungfru,
		das brach dem Königssohne	som bröt kungens son
		ein Reis besondrer Art.	en speciell sorts ris.
		Und um mit ihm zu trauern,	Och att sörja med honom,
		und ihm stets nah zu sein,	och att alltid vara nära honom,
		da nistets in den Mauern	den häckar i väggarna
		und ward ein Vögelein.	och blev en liten fågel.
		O komm, du Holde, Reine,	O kom, du sköna, rena,
		mit deinem treuen Sinn,	med ditt trogna sinne,
		sei ewiglich die Meine,	var min för alltid,
		du meine Königin!	du min drottning!
	Aurora	O Phöbus, hör‘ auch ich will dir vertrauen,	O Phoebus, hör, även jag litar på dig,
		was leise mit im Busen spricht,	det som talar mjukt i bröstet,
		zum Himmel will ich dankend schauen,	Jag ska se mot himlen med tacksamhet,
		denn Alles schuf er froh und licht.	ty han skapade allting, glädjefyllt och ljust.
		Du lösest meines Herzens Fragen,	Du löser mitt hjärtas frågor,
		die dunkeln Rätsel wunderbar,	de mörka gåtorna underbara,
		das Glück, nach dem sie alle jagen,	lyckan de alla jagar efter,
		heut‘ fühl ich’s inniglich und wahr:	Idag känner jag det djupt och innerligt:
		„Die Liebe ist das höchste Glück,	"Kärlek är den högsta lyckan,
		die Götter segnen ihr Geschick.“	Gudarna välsigne deras öde.”
	Phöbus	O könnt‘ ich dir von jener Liebe sagen,	Åh, om jag kunde berätta om den kärleken,
		die dunkel nur in einer Seele lebt,	som bara lever mörkt i en själ,
		von der ich träumt in ungebor’nen Tagen	som jag drömde om i ofödda dagar
		als von dem höchsten, was das Herz erhebt!	än från det högsta som lyfter hjärtat!
		Ich wandelte im Traum auf Himmelsbahnen	Jag vandrade i min dröm på himmelska stigar
		Von hoher Herrlichkeit, im bessern Land,	Av hög ära, i det bättre landet,
		dort blühen die Gefilde meiner Ahnen,	där mina förfäders fält blommar,
		ihr Glück sucht ewig, wer es je gekannt.	Den som någonsin känt lycka söker den för evigt.
		O könnt ich dich mit meiner Sehnsucht tränken,	Åh, om jag bara kunde fylla dig med min längtan,
		nach jener Lieb, die uns erfüllen soll,	för den kärlek som ska fylla oss,
		ins Herze dir die lichten Zeichen senken,	in i ditt hjärta de ljusa tecknen,
		der Menschheit heiligstes Symbol.	mänsklighetens heligaste symbol.
		Dann erst, Aurora, sind wir Gottes Kinder,	Först då, Aurora, är vi Guds barn,
		wenn uns die Lieb‘ erfüllt wie ein Gebet,	när kärleken fyller oss som en bön,
		Wenn durch des Daseins Strenge	När genom existensens allvar
		Ein gelinder Lenzhauch des ewigen Lebens weht.	En mild fläkt av evigt liv blåser.
		O, willst du dieser Liebe Pfadde ziehn,	O, om du vill följa denna kärleks väg,
		an den Altären solcher Liebe knieen:	knäböja vid sådan kärleks altare:
	Aurora
		Die Liebe ist das höchste Glück,	Kärlek är den högsta lyckan,
		die Götter segnen ihr Geschick.	gudarna välsigna deras öde.
	Phöbus + Aurora	Die Liebe, die Liebe ist einzig wahres Glück,	Kärlek, kärlek är den enda sanna lyckan,
		es segnen hoch vom Himmel	välsigna det från himlen
		die Götter ihr Geschick.	gudarna sitt öde.
	Phöbus	Aurora, Aurora, dir verdank‘ ich Licht und Leben,	Aurora, Aurora, jag är dig skyldig ljus och liv,
		dir bin ich gänzlich hingegeben!	Jag är helt hängiven dig!
	Aurora	O, Phöbus, dir verdank‘ ich Licht und Leben,	O Phoebus, dig har jag ljus och liv att tacka,
		dir bin ich gänzlich hingegeben!	Jag är helt hängiven dig!
		und ewiglich gehör' ich dir.	och jag tillhör dig för evigt.
	Phöbus + Aurora	Die Liebe, die Liebe ist einzig wahres Glück,	Kärlek, kärlek är den enda sanna lyckan,
		es segnen hoch vom Himmel	välsigna det från himlen
		die Götter ihr Geschick.	gudarna sitt öde.
3-2 Ballet. Langsam, breit. "Fest des Vollmondes"
	Monostatos und Sclaven (Chor)	Das klinget so herrlich,	Det låter så underbart,
		das klinget so schön!	det låter så vackert!
		La la ra la la la ra la	La la ra la la la ra la
		La la la ra laa.	La la la ra laa.
		Nie hab’ ich so etwas	Jag har aldrig sett något liknande
		Gehört nnoch gesehn,	Hördes fortfarande sedda,
		la ra la l ala la ra la la la la ra la.	la ra la l ala la ra la la la la ra la.
3-3a | 1. Verwandlung. Vorsaal Palast
	Dame 1	Wollet ihr das Neueste hören,	Vill du höra det senaste,
		Kann ich euch das neuste sagen;	Kan jag berätta det senaste;
		Lange werden wir nicht klagen,	Vi ska inte klaga länge,
		Denn die Mutter ist versöhnt.	För att mamman är försonad.
	Herr 1	Wollet Ihr das Neueste hören,	Vill du höra det senaste,
		kann ich Euch das Neuester sagen:	Jag kan berätta det senaste:
		„Grosse Schätze Gold und Silber,	"Stora skatter av guld och silver,
		Papageno fand sie aus.“	Papageno upptäckte dem.”
	Dame 2	Wollet Ihr das Neueste hören,	Vill du höra det senaste,
		kann ich Euch das Neuester sagen:	Jag kan berätta det senaste:
		„Eier sind zu Markt getragen,	"Ägg bärs till marknaden,
		kleine Kinder kommen draus.“	små barn kommer ut ur det.”
	Herr 2	Wollet Ihr das Neuester hören,	Vill du höra de senaste nyheterna,
		hört ich an und spitzt die Ohren,	Jag lyssnar och spetsar öronen,
		denn Prinz Phöbus und Aurora	för Prins Phoebus och Aurora
		werden heute noch ein Paar!	bli ett par idag!
	Dame 1	Wollet Ihr das Neueste hören,	Vill du höra det senaste,
	Herr 1	Grosse Schätze, Gold und Silber	Stora skatter, guld och silver
	Dame 2	Lasset Euch das Neueste sagen	Låt oss berätta det senaste
	Herr 2	Hört ich an und spitzt die Ohren	Lyssna och spets öronen
	2 Damen	Lange werden wir nicht mehr klagen	Vi kommer inte att klaga mycket längre
	2 Herren	Denn die Mutter ist versöhnt.	För att mamman är försonad.
		Ei so hört doch auf zu sprechen,	Nåväl, sluta prata,
		immer mich zu unterbrechen	avbryter mig alltid
		Ei, so hört doch auf.	Nåväl, sluta.
		das ist wahrlich gar nicht fein, bitte sehr, das lasst doch sein.	Det är verkligen inte alls snällt, snälla, gör inte så.
	Dame 3	Wollet Ihr das Neueste hören?	Vill du höra det senaste?
	Chor	Ach so redet, macht es kund!	Åh, säg ifrån, gör det känt!
	Herr 3	Ich verkünde frohe Stunden.	Jag utropar glada timmar.
	Chor	Ach so redet, macht es kund!	Åh, säg ifrån, gör det känt!
	Herr 1	Papageno ist das Neuste	Papageno är den senaste
	Herr 2	Nein, das Neuste ist Aurora,	Nej, den nyaste är Aurora,
	Dame 1	Nein die Königin das Neuste;	Nej, drottningen är den senaste;
	Dame 2	Nein die Eier mit den Kindern,	Nej, äggen med barnen,
	Dame 3	Nein Sarastro ist verschwunden,	Ingen Sarastro har försvunnit,
	Herr 3	Nein es ist ein Prinz gefunden.	Nej, en prins har hittats.
	3 Damen	Ei, so hört doch auf zu sprechen,	Nå, sluta prata,
	3 Herren	immer ich zu unterbrechen,	avbryter mig alltid,
		das ist wahrlich gar nicht fein,	det är verkligen inte alls trevligt,
		bitte sehr, das lasst doch sein.	Snälla, gör inte det.
		Papageno, Papagena,	Papageno, Papagena,
		lasst sie ein, nur herein.	släpp in dem, bara släpp in dem.
		Papageno, Papagena,	Papageno, Papagena,
		sollen uns willkomen sein.	ska vara välkomna till oss.
3-3b Liebster, bester Papageno	3 Damen	Liebster, bester Papageno,	Käraste, bästa Papageno,
		ach, ach, ach, Herr Papageno!	Åh, åh, åh, herr Papageno!
	Papageno	Ja, ich kann es mir schon denken!	Ja, jag kan redan föreställa mig det!
	3 Damen	Liebster Herr von Papageno!	Käraste herr Papageno!
	Papageno	Wie den Wirbel sie verrenken!	Hur de vrider kotorna!
	3 Damen	Stehn die Eier zum Verkauf!	Är äggen till salu?
	Papageno
		Wart‘, jetzt mach‘ ich mir ‚nen Spass!	Vänta, nu ska jag ha lite kul!
		Ei gewiss! Der ganze Hauf!	Ja, självklart! Hela gänget!
		Sind wie Strausseneier gross,	Är lika stora som strutsägg,
		wär‘ ich erst den Bettel los.	Jag skulle bara vara fri från tiggeri.
	3 Herren	Sehr verehrte Papagena,	Kära Papagena,
		allerliebste Papagena,	kära Papagena,
	Papagena
		Wie sie schöne Phrasen drechseln,	Hur de spinner vackra fraser,
	3 Herren	Hochverehrte Papagena!	Mest uppskattade Papagena!
	Papagena	Wie sie fein die Worte wechseln	Hur de subtilt utbyter ord
	3 Herren	Stehn die Kinder zum Verkauf!	Är barnen till salu?
	Papagena
		Wart‘, jetzt mach‘ ich mir ‚nen Spass!	Vänta, nu ska jag ha lite kul!
		Ei gewiss! Der ganze Hauf!	Ja, självklart! Hela gänget!
		Ei ihr Damen und ihr Herrn,	Hej damer och herrar,
		herzlich gerne, herzlich gern.	med nöje, med nöje.
	3 Herren	Also ist es wirklich wahr	Så det är verkligen sant
	3 Damen	‚s ist ein Wunder, das ist klar.	Det är ett mirakel, det är helt säkert.
	3 Damen	Ach, so sagt uns doch im Nu,	Åh, berätta nu,
	3 Herren	sagt wie kam’t Ihr nur dazu.	Berätta hur du kom till den punkten.
	Papageno	Ei, Ihr Damen und Ihr Herrn,	Hej, mina damer och herrar,
	Papagena	herzlich gerne, herzlich gern.	med nöje, med nöje.
3-3c Welch ein Wunder der Natur	Dame 1	Welch‘ ein Wunder der Natur,	Vilket naturens mirakel,
	Dame 2	Alle gross wie Strausseneier,	Alla lika stora som strutsägg,
	Dame 3	Alles Gold und Silber pur,	Allt rent guld och silver,
	Alle, mit Chor	Ungeheuer, ungeheuer.	Monstruöst, monstruöst.
	Herr 1	Sind die Eier auch massiv,	Är äggen också massiva,
	Papageno	Das behaupt‘ ich positiv,	Jag bekräftar detta positivt,
	Herr 2	Wie viel habt Ihr denn gefunden?	Hur mycket hittade du?
	Papageno	Fünfzig Fuder und ein Maass,	Femtio fuder och ett mått,
	Herr 3	Fünfzig Fuder, das ist Spass.	Femtio tunnor, det är kul.
	Papageno	Seid Ihr doch nicht dran gebunden,	Du är inte bunden till det,
		fünfzig Fuder ungefähr,	ungefär femtio vagnslaster,
		etwas wen’ger, etwas mehr	lite mindre, lite mer
		an die hundertzwanzig Fass,	ungefär ett hundra tjugo tunnor,
		tief im Walde, wohl versteckt,	djupt inne i skogen, väl gömd,
		haben wir sie ausgeheckt.	vi kläckte den.
		In den alten Baumesstumpen	I den gamla trädstubben
		Fanden sich die grössten Klumpen,	De största klumparna hittades,
		alles Gold und Silber fein,	allt guld och silver fint,
		und die schönsten Kinder d’rein.	och de vackraste barnen.
	3 Damen	Liebster, bester Papageno,	Käraste, bästa Papageno,
	3 Herren	allerschönste Papagena.	vackraste Papagena.
	Chor
	Dame 1	Gebt die Waare billig weg,	Sälj varorna billigt,
	Herr 1	Mir für einen Künstlerzweck	För mig av konstnärliga skäl
	Dame 2	Mir für meiner Reize Kraft,	För kraften i min charm,
	Herr 2	Mir für Kunst und Wissenschaft,	För konst och vetenskap,
	Dame 3	Mir für einen guten Freund	För mig en god vän
	Herr 3	Für ein Paar, das einsam weint.	För ett par som gråter ensamma.
	3 Herren	In’s Museum, Fakultät,	Till museet, fakulteten,
	Herr 3	Naturalienkabinet.	Naturhistoriska kabinettet.
	3 Damen	Papageno, gebt sie weg	Papageno, ge bort dem
	Herr 1	Mir für einen Künstlerzweck	För mig av konstnärliga skäl
	Dame 1	Mir die Kinder	Mina barn
	Herr 1	Mir die Eier!	Mina bollar!
	Dame 2	Mir die Eier!	Mina bollar!
	Herr 2	Nicht zu theuer!	Inte för dyrt!
	Dame 1	Mir die Kinder!	Jag barnen!
	Herr 1	Mir die Eier!	Mina bollar!
	Dame 2	Mir die Eier!	Mina bollar!
	Herr 2	Mir die Eier!	Mina bollar!
	3 Damen	Mir die Kinder!	Jag barnen!
	3 Herren	Mir die Eier!	Mina bollar!
	3 Damen	Kinder, Kinder!	Barn, barn!
	3 Herren	Eier, Eier!	Ägg, ägg!
	3 Damen	Still die Schreier!	Tysta skrikarna!
	3 Herren	Still die Schreier!	Tysta skrikarna!
	3 Damen	Horch! Da ist was Neues los.	Lyssna! Något nytt händer.
3-3d Seht ich hab's euch gleich gesagt	Dame 1	Seht ich habs Euch gleich gesagt,	Se, jag sa det direkt till dig,
		jetzt hat Alles ausgeklagt.	nu har allt stämts.
		Friede ziehet ein ins Schloss!	Fred kommer till slottet!
	Herr 1	Ei fürwahr,	Åh, sannerligen,
		Prinz Phöbus und Aurora,	Prins Phoebus och Aurora,
		ziehen im Triumpfe ein.	träda in i triumf.
	3 Damen	Hurtig, keine Zeit verloren,	Skynda dig, ingen tid förlorad,
	3 Herren	müssen da die Ersten sein,	måste vara den första,
	Chor
	3 Damen	Hurtig, hurtig, hurtig fort.	Skynda, skynda, skynda iväg.
	3 Herren
	Chor	Hurtig fort, hurtig fort.	Skynda dig, skynda dig, gå.
3-4 Trauermarsch, Hochzeitschor
3-5 | Z1 Finale Nun jubelt zum Himmel	Chor	Nun jubelt, zum Himmel!	Gläds nu, till himlen!
A		Nun jubelt, zum Himmel in seliger Lust.	Fröjda dig nu till himlen i ljuvlig glädje.
		Es jauchze befreiet die thörichte Brust.	Låt det dåraktiga bröstet glädjas och bli fritt.
		Hell klein es in Chören durchs sonnige Land,	Ljusa små körer genom det soliga landet,
		kein Unhold soll stören, was Liebe verband.	Inget monster ska störa det som kärleken förenade.
		Nun jubelt, zum Himmel!	Gläds nu, till himlen!
		Nun jubelt, zum Himmel in seliger Lust.	Fröjda dig nu till himlen i ljuvlig glädje.
		Es jauchze befreiet die thörichte Brust.	Låt det dåraktiga bröstet glädjas och bli fritt.
3-6 | Z1 "Geharnischte"	Männerchor	Weh‘, welch‘ ein martervolles, hartes Todtenamt,	Oj, vilken plågsam, svår begravningsceremoni,
B	[ausserhalb, dumpf]	legt das Geschick uns auf,zu schwer zu tragen fast.	ödet lägger på oss, nästan för tungt att bära.
		Weh, dreimal wehe dem, der dich zum Tod verdammt.	Ve, tre gånger ve den som dömer er till döden.
		Der dich getragen hat in kalte Grabesrast.	Vem bar dig till gravens kalla vila.
	Pamina	Welch‘ schauriger Gesang,	Vilken läskig låt,
		weh uns, welch‘ Unheil kam auf uns herab.	Ve oss, vilket ont som har drabbat oss.
		Ruft nach Tamino und Sarastro; horch!	Ring efter Tamino och Sarastro; lyssna!
	Männerchor	Weh, dreimal wehe dem, der dich zum Tod verdammt.	Ve, tre gånger ve den som dömer er till döden.
	[ausserhalb, dumpf]	Der dich getragen hat in kalte Grabesrast.	Vem bar dig till gravens kalla vila.
	Chor	Weh uns, weh uns! Seht, wer da kommt,	Ve oss, ve oss! Se vem som kommer,
		in Trauer bleich die Königin!	Drottningen blek av sorg!
	Pamina	Weh! Meine Mutter!	Åh min mamma!
	Königin	Ein Hochzeitsfest, ein stattlich Hochzeitsfest! fürwahr.	En bröllopsfest, en magnifik bröllopsfest! sannerligen.
3-7a Königin, Pamina, Sarkophag		Zu andrer Feier komm ich her.	Jag kommer hit för ännu ett firande.
		Die blonde Freude ist mir verhasst,	Jag hatar den blonda glädjen,
		die Nacht regiere hier.	natten råder här.
	Chor
		Weh uns, weh uns, schwer trifft ihr Zorn.	Ve oss, ve oss, deras vrede är svår.
	Königin
		Sarastro, ihn zu sehn begehr‘ ich.	Sarastro, jag vill gärna träffa honom.
	Chor der Priester.	Weh, dreimal wehe dem, der dich zum Tod verdammt,	Ve, tre gånger ve den som dömer dig till döden,
		der dich getragen hat in kalte Grabesrast.	som bar dig i den kalla graven.
	Königin
		Triumpf, Triumpf, es fiel der Feind,	Triumf, triumf, fienden föll,
		der Sieg ist mein und meinem Freund.	Segern är min och min väns.
		Triumpf, Triumpf, es fiel der Feind.	Triumf, triumf, fienden föll.
		Mich zu weiden an seinem Leiden,	Att festa i hans lidande,
		von senem Sterben den Lohn zu erwerben.	att förtjäna belöningen från sin död.
		Wie dehnt sich die Brust,	Hur utvidgas bröstkorgen,
		o Rache, du süsseste Lust.	O hämnd, du ljuvaste njutning.
	Priester	Zurück, was suchst du hier am Friedensort?	Tillbaka, vad letar du efter här på fridens plats?
	Königin	Gerechtigkeit!	Rättvisa!
	Priester	Zurück! Missbrauche nicht das Wort, stets nennt der Hass Gerechtigkeit,	Tillbaka! Missbruka inte ordet, hat kallar alltid på rättvisa,
		was ihm der eigne Wahn gebeut, Zurück!	vad hans egen galenskap befaller honom, Tillbaka!
	Königin
		Ich weiche nicht und will ihn sehn,	Jag skall inte vända mig bort och se honom,
		und sollt‘ mein Reich in Trümmer gehen!	och mitt rike skall falla i ruiner!
	Priester	Es soll geschehn!	Låt det hända!
	Laienchor	Der Weise ging getreu auf ewigem Pfad,	Den vise mannen vandrade troget på den eviga vägen,
		und Himmelsblumen blühn aus seiner That.	och himmelska blommor blommar från hans gärning.
	Tamino	Sieh dort, dein Feind!	Se där, din fiende!
	Königin
	Priesterchor	O Isis und Osiris,	O Isis och Osiris,
		nehmet das Opfer eures Dieners an,	acceptera din tjänares offer,
		der unsre Weisheit tief beschämet,	som djupt skämmer ut vår visdom,
		was wir gelehrt, hat er gethan.	det vi lärde ut, det gjorde han.
		Lasst ihn der Pfürung Früchte sehen	Låt honom se frukterna av sitt arbete
		Und aus dem Grabe auferstehen,	Och uppstå ur graven,
		so lohnt der Tugend kühnen Lauf,	så dygd belönar djärv löpning,
		nehmt Ihn in euren Wohnsitz auf!	ta emot honom i ditt hem!
3-7b Tamino: Königin!	Tamino	Königin!	Drottning!
	3 Damen	O schonet Sie.	Åh, skona dem.
	Tamino
		Königin!	Drottning!
	Königin	Nicht eine Königin, ein Weib!	Inte en drottning, en kvinna!
		Ein schuldig Weib, unwerth des Diadems.	En skyldig kvinna, ovärdig diademet.
	Priesterchor	Vertraut auf den Tag des Gerichts,	Lita på domens dag,
	Königin
		O lebte er, der Edelste von Allen,	Åh, om han bara levde, den ädlaste av alla,
		Ich herrschte dienend so wie Er gethan.	Jag styrde i tjänst liksom Han gjorde.
		Durch meine Schuld ist Er gefallen,	Genom mitt fel har han fallit,
		zu spät erkenn ich meinen Wahn.	För sent inser jag min galenskap.
	Priesterchor	Erfüllet die heiliche Pflicht.	Fullgör din heliga plikt.
	Königin	Nicht Rache will ich,	Jag vill inte hämnas,
		Frieden gebet mir,	Frid ge mig,
		die Waffen leg‘ ich nieder,	Jag lägger ner mina vapen,
		es sei die Nacht dem Tage unterthan;	låt natten vara dagen underkastad;
		ich will Euch liebend dienen, meine Brüder,	Jag vill tjäna er kärleksfullt, mina bröder,
		denn euerm hohen Bund gehör‘ ich an.	ty jag tillhör ditt höga förbund.
	Priesterchor
		Verweist aus dem Tempel des Lichts die Mörderin,	Förvisa mördaren från Ljusets Tempel,
		o traut ihr nicht!	Åh, lita inte på mig!
		Vertraut auf den Tag des Gerichts,	Lita på domens dag,
		und erfüllet die heilige Pflicht.	och uppfylla den heliga plikten.
	Tamino	O Freunde, die Pflicht heisst verheihn,	O vänner, plikten är att gifta sig,
		verstosst die Bereuende nicht.	förkastar inte den ångerfulle.
		Die That erlöst allein, die aus Klagen der Reue bricht.	Endast den gärning som bryter fram ur ångerns klagan kan försona.
		O Freunde, die Pflicht heisst verzeihn,	O vänner, plikten är att förlåta,
		verstosst die Bereuende nicht.	förkastar inte den ångerfulle.
	Priesterchot
		Verweist aus dem Tempel des Lichts die Mörderin,	Förvisa mördaren från Ljusets Tempel,
		o traut ihr nicht!	Åh, lita inte på mig!
		Vertraut auf den Tag des Gerichts,	Lita på domens dag,
		und erfüllet die heilige Pflicht.	och uppfylla den heliga plikten.
3-7c Königin: O heiliger, so rette du	Königin	O heiliger, so rette du	O helige, fräls
		Die Seele, die voll Reue weint,	Själen som gråter av ånger,
		mit deiner Milde schliesse zu	med din vänlighet nära
		die tiege Wunde, lichter Freund!	det djupa såret, ljusa vän!
		Ein Zeichen wollte nicht versagen,	Ett tecken skulle inte misslyckas,
		dass deine Lieb‘ versöhnet sei:	så att er kärlek må försonas:
		O stille die gerechten Klagen	O, tysta de rättfärdiga klagomålen
		Und wandle sie in Freudenschrei!	Och förvandla dem till glädjerop!
	Laienchor	Seht, seht dort wie Nebelstrich	Titta, se där som en dimma
		ein dunstig Lüftchen weiss und fein,	en disig bris, vit och fin,
		o seht, wie Feuerschein dort über seinem Haupt entwich.	Åh, se hur elden glödde där ovanför hans huvud.
	Pamina	Weh‘, arme Mutter,	Ve, stackars mor,
		weh, der Schein entwich!	Ack, ljuset har försvunnit!
	Laienchor	Ein Wunder ist es sicherlich.	Det är sannerligen ett mirakel.
	Priesterchor	Verweist aus dem Tempel des Lichts	Utvisad från Ljusets Tempel
		die Mörderin, o traut ihr nicht.	mördaren, åh, lita inte på henne.
		O glaubt Ihr nicht, der Zauberin,	Åh, tro inte på trollkvinnan,
		wir sahen nichts erscheinen,	vi såg ingenting synas,
		es ist ein leeres Meineen,	det är en tom åsikt,
		Sarastro will Ihr nicht verzeihn,	Sarastro vill inte förlåta henne,
		ist Alles Trug und leerer Schein.	Allt är bedrägeri och tomt sken.
	Königin	O wolle mich erhören,	Åh, hör mig,
		du, der die Reue sieht,	du som ser omvändelse,
		o schenke dein Gewähren	O, bevilja ditt bidrag
		dem gläubigen Gemüth!	det troende sinnet!
		Sarastro, im Staube sieh‘ mich knieen!	Sarastro, se mig knäböja i stoftet!
	Genius
3-8 Apotheose	Chor	Nun jubelt, zum Himmel!	Gläds nu, till himlen!
		Nun jubelt, zum Himmel in seliger Lust.	Fröjda dig nu till himlen i ljuvlig glädje.
		Es jauchze befreiet die thörichte Brust.	Låt det dåraktiga bröstet glädjas och bli fritt.
		Hell kling es in Chören durchs sonnige Land,	Det klingar ljust i körer genom det soliga landet,
		kein Unhold soll stören, was Liebe verband.	Inget monster ska störa det som kärleken förenade.
		Nun jubelt, zum Himmel!	Gläds nu, till himlen!
		Nun jubelt, zum Himmel in seliger Lust.	Fröjda dig nu till himlen i ljuvlig glädje.
		Die Lieb‘ hat erlöstes die sündige Brust.	Kärleken har återlöst det syndiga bröstet.